Jag trodde inte att replikskiftet
Jag lyckades hitta en ring hemma som Matilda fått av något ex (all hjälp mottages tacksamt för överraskningens skull!). En högst oprofessionell mätning med en av barnens linjaler gav vid handen att innerdiametern skulle vara 17mm. Matilda hade gått väldigt sakta förbi en juvelerare på Barnarpsgatan så där anade jag att jag skulle hitta något. Tänkt och gjort, ner till stan på lunchen ett par dagar innan for jag, och hittade ett par fina titanringar.
Här fegar Mats litegrann och bestämmer sig för att gravera först efter det att frågan ställts... Men tänk om hon säger nej? Eller tänk om jag inte hittar något bra tillfälle att fråga? Nåväl, man kan säkert gravera efter.
Utan att få reda på varför så bjöds sedan Matildas föräldrar och Matildas syster Johanna och hennes Stefan in till Middag.
Stefan: "Jag är på kurs i Stockholm den veckan, den slutar på fredagen, är det viktigt?"
- "Ja Stefan, kan du vara hemma innan 18 tror du?"
- "Ska se vad jag kan göra..."
Jaja, han fixar säkert det där tänkte jag.
Fyra dagar kvar och Matilda är förkyld. Kris. Matilda har dessutom börjat bli extremt nyfiken. "Vad är det vi ska göra på fredag egentligen?", "Vad ska jag ha på mig?", "Måste jag handla nåt nytt?", "Jag tror inte alls på att vi ska gå på bio!", "Ska vi gå ut och äta?", "Måste jag ha fina kläder på mig?".
Herregud, lugna ner dig så du blir frisk, det var det enda jag oroade mig för vid tillfället.
Matlagningen oroar dock inte eftersom det är lagt i trygga händer. På Torsdagen smiter jag iväg till Maxi och handlar, på vägen hinner jag lämna av en flaska Moët Vintage 1998 till stadens bästa kock som en del i mina förberedelser.
Nåväl, fredagen kommer. Kollade med Stefan på morgonen, och fick ett positivt besked, "Vi ligger bra till, jag har övertalat resten av kursdeltagarna att vi skippar lunchen idag så vi kommer iväg i tid, jag borde vara i Jönköping cirka en halvtimme innan vi ska ses". Lugna puckar, ett orosmoment mindre. Matilda är så gott som frisk. All lights green!
Strax innan lunch var det dags att skruva upp trycket ett snäpp till. Internet är underbart, Interflora likaså. Jag beställde en ros med den lilla lappen "Kom inte hem för sent" och bad att få den levererad till Matildas jobb (Det var andra gången hon fått blommor till jobbet och första gången hade hon blivit SÅ generad!).
Väl hemma, snabb dusch, på med skjortan, byxorna, slipsen och kavajen (ringarna i fickan). När Matilda låser in sig en minut hann jag ut på loftgången för ett snabbt samtal, "Allt klart?". Berndt gav ett kolugnt klartecken, "vi är här, chaufför likaså". Nära nu!
Äntligen kom Matilda nerför trappan. Jag stoppade henne på nedersta trappsteget och frågade om hon var klar, och om jag kunde få fråga en sak innan vi gick...
Och Matilda sa JA och ringen passade!