Man kan ju tycka att jag borde ha fattat vad som var på gång, det har sällan gjorts så stor affär av en romantisk fredagskväll, men jag tyckte det var mest gulligt att han ansträngde sig så. Nog för att jag förstod att vi inte skulle gå på bio, men att han skulle fria, det hade jag aldrig vågat tro.

För att börja från början så bokades helgen in långt i förväg. Vi skulle göra något särskilt och jag behövde inte bekymra mig om vad. Hmm... Vad ska vi göra? Ska vi åka någonstans? Behöver jag packa något särskilt? Vad ska jag ha på mig??? De enda svar jag fick var att vi skulle gå på bio (troligt...) och att jag skulle ta något snyggt (lätt...). Försökte få med mig lillasystern till A6 men hon hade ingen lust, och mamma sen... hon undrade vad vi skulle göra, jag vet inte sa jag, det är något hemligt, ja ha, men då kan du väl ta ett par byxor då... Hallå?!? Inte det minsta nyfiken?? Det visade sig ju senare att både lillasystern och mamma visste precis vart vi skulle.

Jag däremot var jättenyfiken och försökte med alla möjliga frågor för att få reda på vad vi skulle göra. Skulle vi åka bort? Behövde jag ha med mig något särskilt? Kunde vi spela golf på lördagen? Men han sa bara att jag inte skulle bekymra mig, han skulle fixa allt.

Veckan innan drabbas jag av en dunderförkylning och ligger hemma med feber och Mats börjar bli lite orolig. Dessutom börjar han bete sig konstigt. Höjdpunkten var nog när han skickade upp mig på övervåningen och jag inte fick komma ner förrän han hade gett sig av. Dessutom sa han att jag inte fick leta någonstans medan han var borta. Jag trodde han skulle gömma något, kanske något vi skulle ha med när vi åkte iväg på helgen, men nej, han hade smugglat iväg en flaska champagne

I slutet av veckan frisknar jag i alla fall till och kan gå till jobbet. Det är ju tur det, annars hade inte Mats kunnat genera mig (igen) genom att skicka en gigantisk ros till mig på jobbet. Tjejen i receptionen tyckte i alla fall att det var roligt när hon fick ringa och säga att jag fått "paket". På rosen satt ett kort där det stod att jag inte fick komma hem för sent, nä, det var ingen risk...

Så... hem, duscha, ta på sig de fina byxorna och jag är klar att gå. Mats ska bara ut på loftgången en stund, vad i hela friden håller han på med?? Men sen är vi i alla fall redo att gå. Mats stoppar mig i trappan, det är i sig inget konstigt, det är så lätt att pussas när jag står ett steg upp :-) men så kommer det "Får jag fråga en sak innan vi går?", "Jaa..", "Vill du gifta dig med mig?", "Ja, ja, ja" det är klart att jag vill. Han halar upp ringarna, jättesnygga titanringar och tänk, den passar perfekt.

Nu trodde jag att det var slut på överraskningar och när vi började gå in mot stan förstod jag ju att vi skulle gå ut och äta och fira så jag slappnade av och var bara lycklig. Men så tittar jag upp och då står hela min familj där, finklädda och med en minibuss, snacka om att jag blev paff!! Mats hade engagerat stans bästa kock och bokat en avsmakningsmeny på Sunds Herrgård. Åtta rätter skulle vi äta och det var helt fantastiskt, även om jag var i chock halva kvällen och knappt kände vad maten smakade. Årgångs-moët (utsmugglad hemifrån) och en massa andra goda viner fick vi också.

Nästa dag bestämde vi datum och här är vi nu...